
Fortsättning från föregående inlägg...
Jag hade altså kommit hem till Bagarmossen där jag bor och jag och min fästmö hade handlat ingredienser för att göra en smarrig vegetariansk pizza till middag.
Ibland när vi handlar brukar vi spara kvittot för att på hemvägen förhöra varandra om vad maten kostade. Anledningen till detta är enkel. Det är viktigt att veta vad maten kostar även om priserna ännu inte påverkar våra beslut och matval.
Min gravida fästmö noterar hur en man går rakt fram mot henne och för att inte vara i vägen så flyttar hon lite på sig men trots detta så går han in i henne med bestämnda steg så att hon får ont.
Fästmön vänder sig då om och ropar på mannen och säger åt honom att se sig för. Irriterad som jag blir av att någon går in i min fästmö med flit roppar jag och frågar vad han håller på med.
Mannen som är ca 27 år och har invandrarbakrund säger på bruten svenska ”vad fan vill du” och går fram till mig och ställer sig en halv meter framför mig. Mannen var utan överdrift stor som Zlatan och givetvis förstod jag direkt att om den här mannen skulle vilja så skulle han kunna slå ner mig här och nu. Känslan var minst sagt olustig.
Han började munhugga med mig där jag försökte förklara för honom att han inte kunde gå in i en gravid kvinna på det sätt han gjorde. Han tittade på mig och sa med hotfull röst ”stick” varpå jag dumt nog svarade ”Varför skall jag sticka det kan du göra. Jag bor här”. Sedan tog äntligen förståndet över och jag avslutade med att säga ”du gör verkligen vårt samhälle till en bättre plats” och sedan gick jag och fästmön hem.
Några meter från hemmet kickade nervositeten in rejält och jag blev rejält rädd för vad som just hänt och samtidigt ledsen och sårad.
Jag har blivit rånad vid ett tillfälle och nedslagen vid ett annat. Rånad blev jag som 15-åring på Kungsgatan av några invandrarkillar och nedlagen vart jag av en invandrarkille i min skola. Utan att någonsin ha pratat med honom gick han fram till mig och tog tag i mitt hår och drog två knytnävar i ansiktet på mig så läppen sprack.
Men nu det som gör mest ont. Min morfar kom från Turkiet. Han var en av de första turkarna i Sverige. Han kom hit redan 1948. På 1960-talet hjälpte han rika svenska pojkspolingar som råkat illa ut när de åkte till Istanbul för att knarka billigt. Han arbetade då på Utrikesdepartimentet och det finns många artiklar skrivna om hans arbete för staten.
Min far har jag inte haft någon bra kontakt med förrän på senare år men han har arbetat i säkert 15 år som fältassistent åt ungdomar. Han flyttade till Sverige från Italien på 70-talet.
Under hela min skoluppväxt har jag blivit kallad svartskalle 1000-tals gånger så jag har alltid känt ett nära band till de med invandrarsläktingar även om min svenska är helt utan brytning.
Det är situationer som den ovan som som gör allt så jävla jobbigt för mig. Jag ogillar inte invandrarna och t ex de få gånger som jag åker taxi vill jag gärna åka med en invandrare som jag sedan pumpar på frågor om hans tidigare liv i ett annat land. Jag anser mig heller inte ha några problem med oliktänkande men den här typen av jordens avskum som går runt på vår planet och vill slåss, hotar andra och på alla möjliga sätt ställer till problem för sina medmänniskor har jag inget tillövers för.
Jag hade justr varit och demonstrerat för att få till en renare planet för både honom och mig för i helvete!
Innerst inne kan jag ibland bara känna att jordens avskum, och då givetvis oavsett hudfärg, tankar om religon och samhällsklass alla borde sättas på samma ö så att de sakta (eller gärna fort) kan förgöra varandra och göra jorden till en bättre plats för oss alla andra.
Jag kan förstå om detta låter radikalt men jag mådde så jävla piss i lördags. Allt jag tror på så som mitt kära motto ”en för alla och alla för en” fick sig en rejäl törn när den här killen kom fram och knappast inte hymlande med att antingen så drog jag eller så skulle han slå ner mig (och kanske även min fästmö).
Tänk om jorden kunde tömmas på alla avskum som förpestar tillvaron med brottsliga handlingar. Då skulle folkmängden minska och klimathotet skulle åtminstone vara lite mindre för stunden.
Jag minns en gång när jag var och handlade med min morfar. Framför oss gick en man och en kvinna som var invandrare precis som vi. Min morfar pekade då på paret eftersom mannen gick tre meter framför kvinnan och det var hon som bar de två tunga matkassarna. Min morfar sade då ”Stephan, låt mig aldrig se dig gå så där” Det inbillar jag mig att jag aldrig har gjort heller.
PS. I vår familj så har vi lite tomatpuré i riset innan vi äter det. Detta är på turkiskt vis där ris heter Pilav (morfar föddes i Ankara). När min far bjuder på en äkta Italiensk middag så är t ex Lasange en mellanrätt som följs av huvudrätten som kan vara kyckling och potatisgratäng. En äkta italiensk middag gör dig proppmätt (Min far är från Terracina. Mitt svenska arv är kroppkakor med lingonsylt. Sjukt gott om man gör det på mormors vis (Över Kalix). Tyvärr så har jag ännu inte kommit på hur hon gjorde och har inte ätit det sedan 1999.