Två skall bli tre!

Nedan kan ni läsa något som ni aldrig kommer få höra en politiker eller någon annan som vill bli omtyckt säga eller skriva. Kanske tycker ni att jag överdriver men vi får väl se vad ni anser när ni läst klart och hur ofta ni läst eller hört om nedan problem.

Jag var på en middag häromåret och alla började fråga ut mig om miljön och hur man skall leva mer klimatvänligt så jag tänkte att nu skall här lekas en lek så jag bad alla gissa ”vad det mest omiljövänliga en människa kan göra i dessa dagar är”. Jag fick alla möjliga förslag men ingen prickade rätt. Tillslut sa jag det. Det mest omiljövänliga en människa kan göra är att få barn.
Min kommentar damp ner som en bomb. En tvåbarnsmamma blev skitsur och frågade hur jag någonsin kunde säga nåt sådant. Hon vägrade helt enkelt inse sammanhanget och började ifråga sätta mig direkt med fråger som ”så du tänker alltså inte skaffa barn du?” varpå jag svarade att min dröm är att ha två barn. En flicka och en pojke.

Och nu är det dags för mig att inte tänka på klimatet i första hand. För i slutet av Mars kommer storken hem till Stephan Bäckman om allt vill sig väl, och det är med en stor bit rädsla inombords (för ansvaret) som jag ser fram emot den här högst omiljövänliga guldklimpen att landa i min famn.

Befolkningsfrågan och dess stigande siffra är totalt tabubelagd att prata om anser jag.

Runt 1800 var vi drygt 1,5 miljarder människor på jorden. Runt 1950 var vi 3 miljarder och år 2000 firade vi inte bara ett nytt millenium utan även att vi var 6 miljarder människor. Nu är vi dock 6,8 miljarder människor och siffran ökar för varje sekund.

Det är dock först nu som den ökande siffran börjat bli ett stort problem för mänskligheten och problemet är inte den ökande siffran och det blir fler människor i städerna eller att vi bor allt trängre. Det stora problemet är hur mycket människan producerar och konsumerar som ställer oss inför stora problem framöver.

Här är det dock viktigt att poängtera att alla nötter som tror att problemet alltså är större i länder som Kina och Indien med stora befolkningsmängder har galet fel. Människor i de länderna konsumerar inte i samma takt som du och jag för de har inte råd. Många av dem lever utan både el och rent vatten.

Anledningen till att befolkningsfrågan så sällan diskuteras är människans kärlek till barn. Det ligger helt enkelt i vår natur att älska att fortplanta oss. Jag vet själv att jag tidigare har fått frågan vad meningen med livet är? Efter att ha funderat en stund så svarade jag att ”den är att bli flera”. Jag vill ju inget hellre än att försöka bättre och tryggare versioner av mig själv. Känna glädje genom andras glädje. Så sent som igår när jag skulle somna tänkte jag hur mycket jag älskade att äntligen kunna få älska något annat över allt annat på jorden. Jag tror helt enkelt att det är då man bli vuxen på riktigt.

Men för att försörja den ökande befolkningsmängden som behöver allt mer mat från vår planet så bekämpar vi ogräs och djur med gifter. Vi har inte tid eller råd med missgivande skördar utan måste försäkra oss om att vi får mat på bordet. Detta leder såklart till att våra matvaror blir färre och i allt sämre skick vilket ökar risken för utslagning och skadeangrepp katastrofalt.
Politikerna försöker dock få oss att göra än fler barn än nödvändigt för att säkerställa att landets fabriker fylls med människor som arbetar och drar in pengar så att pensioner och bidrag kan betalas som vanligt. Ju fler människor som blir äldre desto fler yngre kommer det behövas och ALLTID behövas.

Hoten från befolkningsökningen kan inte bli mer tydliga men om du tittar bland dina nära och kära så är det få som tar dem till sig.

Det är få politiker som vill bromsa konsumtionen för ingen sådan politiker skulle få stöd av folket. Detta är helt enkelt inget man talar om om man vill få röster. Jag är dock väldigt rädd för att den dagen som miljötänket har blivit så utbrett att det kan ge politiskt stöd och att den kämpande minoriteten kan få igenom ändringar så är det redan försent.

I Dagens Nyheter den 18 Juni 2008 skriver Thomas Andersberg att ”Man kan säga att på samma sätt som det är mindre miljövänligt att köra många mil med en miljövänligt fordon än att helt avstå från bil, är de insatser man gör för att leva miljövänligt ändå försumbara jämfört med de vinster man kan göra genom att avstå från att sätta mer än två barn till världen”. Vänligen notera att fast han tar upp frågan som är modigt i sig så vågar han inte skriva ”avstå från barn helt”.

Anders forsätter sina teorier med ett fantastiskt tänkande ”På det privata planet borde vi alltså säga att det inte är egoistiskt utan istället altruistiskt att skaffa få barn, Helt enkelt den bästa tjänsten man kan göra mot de barn som växer upp i nästa generation och den därpå. På politisk nivå bör man snarast avveckla åtgärder som flerbarnstillägg och svårutrotliga idéer som föreställningen om evig tillväxt, idéer som bygger på sedan länge pensionsmässiga förutsättningar”.

För dig som vill se två bra filmer i ämnet rekommenderar jag såklart I ELFTE TIMMEN och HOME.

Vi får se om det blir fler inlägg på denna blogg från mig nu när min fästmö skall få läsa vad jag just skrivit. Kanske överlever jag inte kvällen. Hur som helst så tar jag tacksamt emot dina åsikter i ämnet ovan.