tisdag 30 november 2010

Plast i stora lass!


Har du någonsin tänkt på hur sjukt mycket plast vi använder i vår vardag. Både du och jag. Jag är övertygad om att även du som läser detta försöker skära ner på plasten i din vardag och därför har jag skrivit lite om plastens historia.

I ett vanligt hem hittar du numer hundratals kanske tusentals plastföremål. Knapparna jag trycker på när jag skriver detta är av plast. Överallt är plasten närvarande.
Vi bär dessutom plast i form av glasögon fleecejackor och nylonstrumpbyxor (inte jag dock).

På en utställning på Nordiska museet kan man läsa att plastens historia började i USA där man försökte hitta ett prisvärt alternativ när man skapade biljardkulor istället för att som då använda elfenben.
Man började då att tillverka plast av cellulosa från bomull. Materialet var ömtåligt och kunde till och med börja brinna.
När man började använda el i större utsträckning i början på 1900 talet så behövde man ett material att linda in elledningarna i som inte leder ström. Bakelit som är en ickebrännbar plast var den första att användas. Den hittar du i gamla vackra telefoner och eluttag.

Det var först på 40 och 50 talet som plasten gjorde sitt stora genombrott i världens alla hem. Dom första vanliga produkterna var plastmuggar, vinylskivor och nylon.
Det var också vid denna tidpunkt som plasten började bli riktigt omiljövänlig då man kom på att om man använder råolja i tillverkningen så kan den ohärdade plasten göras flytande och formsprutas. Detta revolutionerade marknaden.
På 50 talet fanns det studiocirklar i Sverige där husmödrar kunde lära sig alla fördelar med plast.

På 70 talet slog plasten igenom på allvar, främst genom Tupperware som som fanns både i original eller i kopior i alla hem.
Sittmöbler där stoppningen byttes ut från fjädrar till plast gjorde dessa mycket billigare. Plasten fanns nu överallt.
Men på 70 talet kom också oljekrisen och plötsligt började röster göra sig hörda om att plasten inte alls var bra för miljön. Men det hindrade inte plasten att fortsätta brukas och att vinna ännu mer plats i försäljnings hyllorna. På 80 och 90 talet blev nästan allt i plast och på så sätt mindre hållbart. Tänk bara på sånt som trädgårdsredskap och trädgårdsmöbler. Dessa började göras i plast och gick sönder på tok för ofta. Dessutom tycker jag att funktionaliteten blev så mycket sämre. En kratta i metall från 50 talet är så mycket bättre än en i plast.

Tro det eller ej men inplastad mat har ju en fördel och det är ju att den håller mycket längre. Jag var på en föreläsning där det sas att en inplastad gurka håller upp till 3 veckor längre jämfört med en oinplastad gurka. Detta bör ju leda till att mindre mat slängs åtminstone. Även inom sjukvården kan man hävda att plasten varit till stor nytta då den hjälp till att minska spridningen av sjukdomar samt används vid tillverkningen av proteser.

Men den största nackdelen med plast är ju att människan inte har respekt för den och slänger den omkring sig som om den bara skulle försvinna. enligt vad jag har läst så tar det ca 400 år för en vanlig plastpåse att brytas ner av naturen. Alltså är matematiken enkel. Ju mer plast vi slänger omkring oss ju mer nedskräpat blir vår planet för den kommer inte brytas ned så länge du och jag finns här.

Det sägs att världens hav består av lika mycket plast som storleken på hela USA. Det är ju en helt galen situation om den skulle stämma. Helt ohållbar.

Eftersom oljan är så farlig så kommer det numer alltmer plastprodukter som är tillverkade av växter och restprodukter från jordbruket. jag har ofta funderat på att köpa såna plastkassar men även om jag vet att en påse är gjorde på majs så skulle det kännas helt galet att fylla den med matrester och gräva ner i trädgårdslandet. Det är ju trotts allt en plastpåse.

Så även om du använder mycket plast, samla åtminstone in plasten och källsortera den. Försök dessutom att minska på dina plastinköp så har du mindre att källsortera och frigör mer tid och pengar att göra roligare saker för.

Om inte ovan text kan få dig att skära ner på plasten du använder så kanske denna lilla dokumentär kan:

Inga kommentarer: